22:a

ett och ett halvt år. som jag längtat. men nu vill man bara trycka bort det , eller hoppas på ett under.
man ska aldrig sluta hoppas, det vet jag. Vill man något så går det. Jag är säker på det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback